De sista vibrerande dagarna. Mina overklighetskänslor fortsätter att bubbla i magen. Men det är inte som barndomens fjärilar, lite mer surrande, lite mindre glädje. Jag vet inte varför. Snart är det avtackning, bjudkäk och tårta. Inget jag ser fram emot, men det sa göres bara. Hej å hå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar